”Vi skiter i de mänskliga rättigheterna”
En toarulle vars papper består av FN:s artiklar om mänskliga rättigheter – så valde designstudenten Charlotte Aste att illustrera årets tema i affischtävlingen PrintPower Award. Verket har hon döpt till ”Vi skiter i”.
– Mänskliga rättigheter är på många sätt en illusion – du vet om dem, men när du sätter dig in i hur världen lever upp till dem förstår du att de inte gäller för alla. Det är miljarder människor som lever utan mänskliga rättigheter i dag. Rättigheterna bara finns på papper – ett papper som vi faktiskt skiter i, säger Charlotte Aste.
Hon är 23 år, kommer från Stockholm och studerar marknadskommunikation, reklam och pr på Stockholms universitet. Att hon skulle rikta in sig på grafisk design stod klart för henne efter gymnasiet.
– Jag har alltid varit kreativ och full av idéer. Efter en sommarkurs i foto pushade mina föräldrar mig att gå en gymnasieutbildning med inriktning fotografi. Mitt gymnasiearbete handlade om just grafisk design. Både lärare och folk i branschen uppmuntrade mig att fortsätta inom området, och det känns helt rätt.
Temat för årets affischtävling är mänskliga rättigheter. Charlottes bidrag föreställer en toarulle. På det utrullade papperet kan man läsa FN:s förklaringar om de mänskliga rättigheterna – i fokus är artikel 30, som säger att ingen får ta ifrån en annan människa hennes fri- och rättigheter.
Tittar du noga på toapapprets mönster syns FN-loggan, men i stället för världskartan i mitten är det en bajskorv. Att budskapet i affischen framgår fullt ut först när du går nära är medvetet uttänkt av Charlotte. Också typsnitt och färger är valda med omsorg.
– Trade Gothic var det mest populära typsnittet som släpptes 1948, året då FN-förklaringen om mänskliga rättigheter tillkom. Att det är lite svårläst ställer krav på betraktaren, du måste orka gå nära. Orkar vi inte ta till oss det som står blir det verkligen bara en pappersprodukt, säger hon.
Den blå färgen på badrumskaklet i bilden är FN:s blåa färg. Affischens alla detaljer är lekfulla blinkningar till betraktaren, som själv får lägga pusslet och förhoppningsvis börjar reflektera över betydelsen, menar Charlotte.
– En bra affisch ska vara rakt på sak och säga något vid en första anblick, men också locka betraktaren att gå närmare och bjuda in till någon form av diskussion. Jag ville att budskapet skulle ha flera lager.
Tungt ansvar för unga
Charlotte Aste ser en splittring i sin generation kring hur man tar till sig allt som sker i världen just nu med krig, klimatkris och orättvisor. Många är oroade och engagerade, medan andra tittar bort och fortsätter att handla billiga kläder, trots att alla vet att de är tillverkade av människor som har dåliga arbetsförhållanden, menar hon.
– Hur ska vi som är 20-nånting kunna rädda världen när den ser ut som den gör? Det är lätt att bli handlingsförlamad och känna att det inte spelar någon roll vad du gör, men att påverka genom kreativt skapande kan göra skillnad.
Flödet i sociala medier är konstant och kan kännas övermäktigt. I en tid när vi är vana vid videor och långa texter, kan tryckta bilder vara ett enkelt och effektivt sätt att uttrycka sig på och väcka engagemang, tycker Charlotte Aste.
– Med en affisch kan jag säga så mycket som möjligt, med så lite som möjligt, till så många som möjligt, och det är fantastiskt. En riktigt bra affisch är begriplig för alla – oavsett ålder, bakgrund och kulturellt bagage. Och mänskliga rättigheter berör oss alla.
